Domare dömer som de dricker

I slutet av 1960-talet gjorde den statliga alkoholpolitiska utredningen (APU) vetenskapliga undersökningar av olika slag. En av dem visade att människors uppfattningar om alkoholpolitiken i hög grad påverkades av hur mycket de själva dricker: "Man tycker som man dricker!"

I senaste numret av Accent redovisas en ny undersökning från Sahlgrenska akademien som visar att läkare inte är några undantag från detta. Läkarnas råd till patienter påverkas i hög grad av läkarnas egna akoholvanor. Det visar doktoranden och distriktsläkaren Magnus Geirsson i sin doktorsavhandling. Alltså: läkarnas råd påverkas av deras egna alkoholvanor.

Det finns ännu inte någon sådan undersökning vad gäller domare. Men en forskningsgenomgång av 2.000 domar vid Statens väg- och trafikforskningsinstitut i Linköping visar att nyktra bilister som skadar eller dödar någon vid en trafikolycka ofta får längre fängelsestraff än rattfulla personer för samma brott. Vid dödsolyckor dömdes nyktra personer till en månads längre fängelsetraff än berusade förare.

Två juristprofessorer har i en Brännpunktsartikel i SvD riktat kritik mot domen i ett mål som avgjorts av högsta domstolen (HD). I det fallet fick den berusade straffrabatt i förhållande till vad tingsrätten och hovrätten kom fram till i sina domar. HD kom fram till att det inte fanns något uppsåt på grund av att den skyldige var berusad och inte visste vad han gjorde. Sådan strafflindring för berusade personer tycks vara vanlig, när det gäller grov misshandel av kvinnor och vid våldtäkt.

Nu har DN i en ledare tagit upp ett fallsom gäller en man, som intagit narkotika och sedan satt sig bakom ratten och kört i hjäl ett barn på ett och ett halvt år i Rydaholm. Mannen ställdes inför rätta för grovt vållande till annans död, grovt rattfylleri, olovligt brukande av fortskaffningsmedel, grov olovlig körning, grov vårdslöshet i trafik och ringa narkotikabrott. Han hade 2,5 promille alkohol i blodet.

Men tingsrättens dom blev bara fängelse i två år och fyra månader. Hovrätten fäste något större vikt vid grov vårdslöshet i trafik och ökade på med två månader. Vidrigheten i handlingen kan jämställas med mord eller dråp. Men finns inget uppsåt blir straffet lägre.

Riksåklagaren har begärt prövningstillstånd i Högsta domstolen och HD har beviljat detta. Men vad blir resultatet, dvs. domen i HD? Måste vi än en gång konstatera att domare dömer som de dricker? Det skulle undergräva tilltron till rättssystemet.

ROLF BROMME

"Sånger för Själen" - ny CD på Nosac Records

Fredagen den 21 oktober släppte Nosag Records min nya CD: "Sånger för Själen". Det handlar om romanser, sånger i sångspel, opera och kyrkomusik från år 1600 till 1900-tal. Klassiska kompositörer är representerade som Erik Gustaf Geijer, J.A. Josephson, Wilhelm Peterson-Berger, Jean Sibelius, Richard Strauss, Franz Schubert, Richard Wagner, Gustaf Mahler, Gabriel Fauré, César Franck, John Dowland och Edvard Grieg.

Alla sånger har ett gemensamt: de berör själen på olika sätt, inte minst i texterna. Den första sången Natthimlen är skriven av E.G Geijer som övergick från konservatismen till liberalismen under 1800-talet. Den allra sista, Sången om Korsspindeln av Sibelius, ingick i sångspelet Kung Kristian II (Kristian Tyrann kallad av svenskarna) handlar om bundenheten till en enväldig härskare för mer än hundra år sedan, nämligen Storfursten av Finland - den ryske tsaren, som startade en förryskningsprocess i Finland, vilket dåtidens kulturpersonligheter, bl.a. poeten Adolf Paul och kompositören Jean Sibelius vände sig emot. Men de kunde inte på grund av censuren skriva om detta och nämna tsaren vid namn utan gjorde omskrivningen om Kristian Tyrann. Också Sibelius var påverkad av den tidens liberala strömningar.

Denna nya CD har varit möjlig att göra därför att jag har haft en utomordentligt skicklig pianist till min hjälp, Anouchka Mukherjee, som är född i London men har svensk moder. Denna förnämliga pianist lyfter också sången och sångaren till bättre prestationer ifråga om tolkningar av de vackra sångerna.

Den nya CD;s kommer att finnas tillgänglig på grammofonbolaget Naxos hemsida, där det går att beställa den.

Rolf Bromme

Historielösa ungdomspolitiker

Tillsammans med Kristoffer Johansson, kommunalpolitiker (FP) i Halmstad och verksam i UNGA-KRIS, har jag skrivit en debattartikel i Hallandsposten i dag (7/6):

Se länken:
http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1237668-narkotikapolitik-domd-att-misslyckas

Vi bemöter två unga liberala politiker i Halland. De vill avkriminalisera narkotikabruk som medel mot narkotikaproblem. Detta är ett exempel på den historielöshet som under många år har präglat den svenska skolan.

För 50 år sedan lanserade samma förbund samma tankegångar i samma syfte. Men verkligheten tvingade dessa ungdomar att lämna sina, som de trodde, radikala förslag snabbt.

Detta avkriminaliseringsförsök på 1960-talet ledde till en snabb ökning av narkotikamissbruket i Stockholm. Inte under någon period, vare sig före eller efter försöksverksamheten på 1960-talet, har antalet missbrukare ökat så snabbt. Efter några uppmärksammade dödsfall stoppades försöksverksamheten och den svenska narkotikapolitiken blev därefter mera restriktiv.

Vi ska lära av tidigare misstag och inte upprepa samma misstag igen. Historielösheten är en tröttsam vara som vi kan vara utan.

Rolf Bromme

Fri alkoholmarknad en katastrof för 300.000 människor i Sverige

Per Ankersjö har skrivit ett inlägg om gårdsförsäljning på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt (30/5). Han har inte förstått att det förslag som han kallar "gårdsförsäljning" inte längrte handlar om gårdsförsäljning utan om att skapa konkurrenter till Systembolaget, dvs. fri försäljning av alkohol i Sverige.

Han har inte heller förstått att en fri marknad förutsätter fria konsumenter. Men vi har 300.000 alkoholberoende konsumenter i Sverige. De är inte fria konsumenter. Därför fungerar inte en fri alkoholmarknad för dessa konsumenter.

Om detta har jag skrivit ett inlägg på SvD:s hemsida. Du kan läsa det genom att klicka på länken eller kopiera den till din webbläsare!

Rolf Bromme

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ankersjo-offrar-manniskors-halsa_6209703.svd

Skoningslös dom över sprutbyte från Lissabon

EUs kunskapscentrum för drogstatistik, EMCDDA, i Lissabon, presenterar mycket intressant information om hur hepatit C drabbar gruppen injektionsnarkomaner i EU.

Uppskattningar ger vid handen att cirka 1 miljon människor i EU har hepatit C som de fått via injektionsmissbruk. Mellan 40 och 90 procent av injektionsnarkomanerna är smittade av hepatit C. Många smittas kort tid efter sin injektionsdebut.

Hepatit C kan leda till kroniska leversjukdomar och en förtida död. Sjukdomsförloppet är mycket långsamt. Det kan pågå i upp till 30 år. Den vård som finns mot sjukdomen når inte fram till alla som behöver den. Tilläggas ska att vården har mycket be­gränsad effektivitet.

EMCDDA skriver att substitutionsbehandling (metadon, Subutex och Suboxone) kan minska smittspridningen bland de missbrukare som går på opiater. Det gäller att få dem att sluta injicera helt enkelt. EMCDDA konstaterar vidare att det inte finns forskningsstöd för att "harm reduction" (sprutbyte och sprutrum) har någon preventiv effekt på spridningen av hepatit C.

En majoritet av injektionsnarkomanerna får hepatit C. De flesta smittas tidigt. Många av dem kommer att dö i förtid i leversjukdomar. Det finns inget vaccin. Sprutbyte har ingen effekt. Den behandling som finns har be­gränsad framgång. Den enda rimliga slutsatsen är att det är sprutnarkomanin i sig som måste förebyggas.

Rolf Bromme

Socialstyrelsen måste erkänna att evidensen har blåst bort

Debatten om sprutbyten är nu inne i sitt slutskede. Vår slutreplik på Brännpunkt i SvD publicerades i dag. Socialstyrelsen har följt med i debattens vindkantring i stället för att försvara senaste vetenskapliga forskning.

Socialstyrelsen har litat på WHO:s rekommendationer - och det må så vara. Men när brittiska forskare granskar den forskning som rekommendationen vilar på och kommer fram till att rekommendationen inte har någon hållbar grund, måste Socialstyrelsen ta bladet från munnen och erkänna detta - helt oavsett vad samma myndighet har uttalat tidigare.

Då kan inte Socialstyrelsen fortsätta att stöjda införande av sprutbyte i hela Sverige. Dåm måste det komma nya signaler från Socialstyrelsen. Det är detta debatten handlar om. Politikern tror ju att Socialstyrelsen har bästa expertis till sitt förfogande, när den rekommenderar sprutbyte.

Det är tur att det finns fristående forskare som har gedigna kunskaper på området och lång erfarenhet. Socialläkare Anders Annell är just en sådan person. Vi som stöder honom (Jens Lunndergård, läkare, politikerna i landstinget: Lars Joakim Lundquist, M, Lennart Nilsson, KD, och Lennart Rohdin, FP, och jag själv, som är journalist), gör det för att vi är övertygade att han har den kunskap som Socialstyrelsen saknar på det här området.

Tillsammans har vi visat vad det här handlar om. Det bästa för Socialstyrelsen är att acceptera att de haft fel, när de litat på WHO:s rekommendation, och Socialstyrelsen inte längre kan stödja sprutbyte i Sverige. Då kan vi lämna den här debatten och gå vidare.

Vi vill att Socialstyrelsens rekommendation inom sjukvården ska vila på evidensbaserad forskning. När evidens saknas, måste man erkänna detta, inte låtsas som om den finns.

Läs vår slutreplik i SvD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/markligt-av-socialstyrelsens-om-sprutbyte_5973353.svd

Rolf Bromme

Socialstyrelsen trovärdighet naggas i kanten

Det finns en risk för att Socialstyrelsen håller sig för mycket till den politiska konvenansen på bekostnad av sin medicinska och sociala expertroll. Så tycks det ha blivit i sprutbytesfrågan. Jag hänvisar till ett kommande inlägg i SvD Brännpunkt den sista februari i år. Där får Socialstyrelsens tassande i vetenskapens utmarker en allvarlig törn.

När Socialstyrelsen släpper på sina kvalitetskrav på evidens degraderas vetenskapen på politikens beskotnad. Det är inte den roll Socialstyrelsen skall ha. Det kan bli mycket allvarligt för den vetenskapliga trovärdigheten för tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen. Vem vågar lita på tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, efter detta?

Rolf Bromme

DN:s ledarsida lägger pussel

I dag fick jag se att Dagens Nyheters ledarsida läser min blogg. Skribenten Anne Brynolf säger att sprutbyte är en bit i ett större pussel. Hon räknar upp alla som har markerat att de stöder sprutbyte. Det finns inte en punkt i hennes inlägg som jag inte visste förut.

Men om alla dessa sprutbytesstödjare bygger sin ståndpunkt på lös sand, varför ska vi då inte våga en kritisk granskning av denna ståndpunkt. Det finns åtskilliga studier som tyder på motsatsen och ett antal som inte kan se något samband alls mellan sprutbytesverksamhet och hiv-smittade injektionsnarkomaner.

Det är litet riskabelt att DN:s ledarsida bygger sina slutsatser på auktoritetstro i stället för kritskt tänkande. Men som sagt: det är ju kul att bli uppmärksammad på DN:s ledarsida.

Rolf Bromme

Socialstyrelsen backar om evidensen för sprutbyte

I går svarade socialstyrelsen på kritiken mot sprutbyte. Det man kan konsterar från det svaret är att socialstyrelsen nu hävdar att det finns evidens för ett ändrat riskbeteende. Men de påstår inte längre att sprutbyte skyddar mot hiv-smitta, som debatten hittills handlat om.

Det är ju bra att diskussionen därmed hyfsas en smula, eftersom tron på sprutbyte har blivit nästan religiös. Ändå tycker socialstyrelsen att man ska ha sprutbyte i hela landet. Trots att det är fullt möjligt att ändra injektionsnarkomanernas riskbeteende utan att införa sprutbyte. Men socialstyrelsen kan tydligen inte ändra uppfattning trots att det vetenskapliga underlaget är starkt ifrågasatt av de brittiska forskarna. Det är litet patetiskt, faktiskt.

Varför ifrågasätter inte socialstyrelsen sprutbytesverksamheten i Malmö och Lund. Socialstyrelsen har som tillsynsmyndighet varit där och funnit att man bryter mot lagen på två punkter. 1) Det delas ut många fler sprutor än som kommer tillbaka, och 2) Skyldigheten att märka de utdelade sprutorna har man överlämnat till injektionsnarkomanerna, som får klisterlappar att sätta på sprutorna, när de har använts. Det är väldigt få märkta sprutor som kommer tillbaka.

Varför kritiserar inte socialstyrelsen detta och kräver att lagen skall följas? Socialstyrelsen är ju tillsynsmyndighet över sprutbytesverksamheten.

Rolf Bromme