Men under senare år har man talat allt mer om föreningslivets kris. På 1960-talet spådde man att nykterhetsrörelsen snart skulle upphöra att finnas till. Rörelsen finns ännu, men har de facto minskat i antal. Så har många andra föreningar också gjort. Svenska kyrkan tappar medlemmar i snabb takt. A-kassorna tappar medlemmar. Också Aktiespararna tappar medlemmar. Det finns nog fog för talet om föreningslivets kris.
Men föreningarna saknar inte betydelse. För den enskilde medlemmen kan de ha stor betydelse. De kunskaper och rika upplevelser som nykterhetsrörelsen har gett mig, skulle jag inte vilja vara utan. Inte heller skulle jag vilja vara utan de mänskliga erfarenheter och insikter kyrkan har gett mig. A-kassan har jag av naturliga skäl lämnat, då jag inte längre har någon anställning.
Den senaste föreningen jag har gått med i är Aktiespararna. Jag bevistade i maj mån
ad en bolagsstämma i Västerås, där Aktiespararna framförde sina synpunkter på ett förnuftigt och genomtänkt sätt genom Gunnar Ek (Se bilden! Foto Lasse Lychnell). Han talade för de små aktiespararna på ett briljant sätt så att även bolagsstyrelsen och dess ordförande tog ett djupt intryck. Då bestämde jag mig för att gå med. Jag tror att aktiespararna behövs för att de små aktiespararnas intressen inte ska förbises. Tack Gunnar Ek för din utmärkta insats!Jag kanske återkommer till frågan om föreningslivets kris i flera olika sammanhang senare. Anledningen är att föreningslivet behövs. Det räcker inte att kommunerna erbjuder fritidsaktiviteter för dagens ungdom. Demokratin måste ständigt erövras av varje ny generation. Fria och självständiga organisationer är nödvändiga och kan aldrig ersättas av kommunal fritidsverksamhet.
Rolf Bromme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar