Felaktiga påståenden i pressen om sprutbyte

Än en gång kommer det optimistiska men felaktiga påståenden om sprutbyte som skydd för hiv. Den här gången är det en TT-artikel med smittskyddsinstitutet som upphov. Den har publiserats i såväl Aftonbladet som Svenska Dagbladet i dag (31/10). Det är Viveca Urwitz som uttalar sig vitt och brett. Det man har visat är att hiv för några år sedan spred sig snabbt till något dussin personer som var injektionsmissbrukare av narkotika.


Nu påstår Viveca Urwitz att man hade kunnat förhindra denna smittspridning med hjälp av sprutbyte. Detta är ett helt obevisat påstående, som inte framgår av forskningen. Tvärtom visar internationell forskning att sprutbyte inte förhindrar spridning av hiv-smitta. Inte ens socialstyrelsens experter hävdar detta längre. Anledningen till att det är så här är att infektionsläkare tror att narkomaner använder engångssprutor som andra människor gör, dvs. bara en gång.


Socialläkare Anders Annell, som är vår mest erfarne läkare på det här området, har sagt att missbrukare av narkotika använder en engångsspruta 5-10 gånger och att den vanligtvis delas mellan två eller flera användare. Därför är en ren spruta bara ren så länge den ligger i den obrutna förpackningen. En gratisutdelad spruta kan mycket väl sprida hiv vidare, när den används på detta sätt. Det är också skälet till att gratisutdelade engångssprutor inte är något skydd mot hiv bland injektionsmissbrukare.

- Att dela injektionsredskap är ett supereffektivt sätt att sprida det här viruset, säger Viveca Urwitz enligt TT-intervjun. Det är just anledningen till att gratisutdelade engångssprutor inte fungerar på det sätt som infektionsläkarna tror i gruppen injektionsnarkomaner.

Men Viveca Urwitz tror inte att det finns någon risk för att det bli fler narkomaner med ett sprutbytesprogram. Därmed är hon inne på vad hon tror och det har inget med vad undersökningen visar att göra. Det är många som tror och tycker. Men det är få som vet. Det finns inga undersökningar hon kan stödja sin tro på. Tron på sprutbytesprogram har blivit en religion. Det är dags att få vetenskapliga perspektiv på detta.

Det vanskliga med sprutbyte är inte bara att det gör det lättare att missbruka narkotika för dem som redan är missbrukare. Det allvarliga är att de som inte har börjat ännu får intrycket av att samhället ser mindre allvarligt på narkotikamissbruk och därför lättare accepterar att börja, när de kommer i en situation där detta är en praktisk möjlighet. Här ligger det stora tappet för samhället. Det blir för lätt att acceptera narkotikadebuten. Men det är oerhört svårt att få en missbrukare att sluta. Narkomanvården har inga bra resultat att visa upp.

De som talar för sprutbyte växlar snabbt bort samhällets möjligheter att skydda den yngre generationen för ett narkotikamissbruk mot en åtgärd som inte har den skyddande effekten för redan etablertade missbrukare som de påstår och tror. Jag vill bara hänvisa till den genomgång av forskningen som ett brittiskt forskarteam har gjort och i början av detta år redovisat i den vetenskapliga tidksriften Addiction.

Det finns mycket bättre och effektivare metoder att ge ett skydd till missbrukare mot hiv. Men sanningen att säga användes dessa inte i Stockholms läns landsting av varken beroendeläkare eller smittskyddsläkare under början av 2000-talet, när den nya hiv-smittan kom från Finland. Detta är en stor skandal. Hiv-smittan kunde ha undvikits, om dessa läkare hade gjort sin plikt under början och mitten av första årtiondet av 2000-talet.

Rolf Bromme