Hej Rolf, Det du skriver om förebyggande arbete är precis detsamma jag upplever i min hemkommun.

I alla år, över tjugofem vid det här laget, som jag jobbat mot droger i vårt samhälle har man sagt att de bästa förebyggarna för våra barn och ungdomar är deras egna föräldrar. Ingen känner sitt eget barn bättre än en pappa och mamma. Och det håller jag med om, visst är det så. Men min fråga nu för tiden är: hur nå dessa föräldrar som oftast besitter noll i kunskap om droger och hur deras barn och ungdomar kommer åt dem.

I dagsläget är det inte alls ovanligt att vi stöter på föräldrar, både i rådgivningssamtal och vid andra tillfällen, som säger att de själva en gång i förfluten tid minsann också provat på att röka cannabis. De fortsätter stolt med att det har dom gjort, men ändå har dom blivit kloka och duktiga samhällsmedborgare ändå. Men när jag förklarar att den rusgivande substansen THC i dagens cannabis är mycket starkare än den var den gången dom missbrukade drogen, blir det tyst på föräldrarna. Det har dom oftast ingen kunskap om!

Men hur når vi ut till dagens tonårsföräldrar då all information skall ske via bloggar, Facebook, SMS och allt vad det heter. Ett informationssamtal öga mot öga verkar helt förlegat i dagens samhälle! Ett samtal där man kan ställa frågor och där frågor kan få ett direkt svar, ett samtal där alla kan deltaga samtidigt.

Idag är det alltså mycket svårt att komma in i skolorna åtminstone här hemma i Järfälla. Tidigare kunde jag ringa och nästan direkt boka en kväll för att komma och informera i två timmar och prata med föräldrarna. Idag är det en omöjlighet! Lärarna stoppar nästan omgående mitt förslag om en droginformationskväll med föräldrarna och säger att vi kan få komma och få en stund, 15 minuter eller något annat mycket kort samtidigt som skolan informerar om något annat.

Men det vill inte vi! Vi vill ha en egen kväll, två timmar vill vi ha för att få i gång en diskussion om hur föräldrar pratar med sina barn om droger och vad vi kan göra tillsammans. Vi kommer förstås också gärna och träffar barnen på skoltid, men viktigaste informationen är ändå till föräldrarna. Ungdomarna kan detta med droger på nätet eller ute i samhället, men deras föräldrar vet inte speciellt mycket om något avdetta.

Så vad gör vi då? Ja, den som kan ge mig ett eller flera tips om hur vi ska "återta maken i skolan" när det gäller droginformationer är varmt välkommen med förslag.

Lena Larsson, förbundsordförande
Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger (AMD Riks)