Vad kan man göra mot drogmissbruket?

Debattartikel i Vi i Väsby vecka 41, 2010:

Åtgärder mot drogmissbruket

Vi i Väsby konstaterar i en rubrik att missbruket är omfattande i Upplands Väsby. Det är korrekt. Det är säkert också riktigt som tidningen skriver att många föräldrar nonchalerar hotet. Vad kan man då göra åt drogmissbruket? En rundfråga till fyra enskilda personer ger några förslag, t.ex. fler poliser runt skolorna, att föräldrar håller bättre koll på sina ungdomar och mer information i skolorna, gärna avskräckande sådan.

Allt detta är säkert bra. Men inget är tillräckligt bra. Kommunens insatser går i stort sett ut på att informera föräldrarna och det är också bra. Men inte heller det är tillräckligt. Först och främst måste man mobilisera alla krafter, inte minst den ideella sektorn. Detta har inte skett. Sedan ska man lyssna på sakkunskapen. Det har bara skett till viss del.

Jag har varit med i kampen mot narkotika sedan slutet av 1960-talet, träffat ett stort antal forskare på området i Europa och Amerika och samlat på mig en hel del kunskaper. Så sent som för en vecka sedan var jag på en koferens i Köpenhamn, där jag träffade forskare från Danmark, Finland och St. Petersburg i Ryssland. Men kommunens tjänstemän har ännu inte ställt en enda fråga till mig trots att jag bott här sedan början av 1970-talet.

Jag minns när jag satt i socialnämnden på 70-talet att en Väsbyflicka hade kommit hem från knarknästet Kristiania i Köpenhamn, där hon hade lärt sig att röka hasch. Jag visste att hon skulle sprida denna kusnkap till sina närmaste kompisar i Väsby. Men när jag gav synpunkter på hur man skulle gå tillväga blev jag utskälld av tjänstemän på socialnämnden i kommunen. Men resultatet blev precis det jag hade förutsagt. Flickans närmaste kompisar började också missbruka hasch.

Sedan anställde kommunen Ulrich Hermansson som satte i gång positiva aktiviteter. Han är numera medicine doktor och verksam i landstinget - men inte i kommunen. Hans idéer är dessvärre sedan länge bortglömda i Väsby. Nu får polisen göra städjobbet, när problemen redan uppstått och föräldrar får bistå med trygghetsvandringar på helgkvällar.

Thord Jansson gjorde fina insatser i Drogkampen för elever i årskurs 6. Men skolorna och deras rektorer visade allt för litet intresse för detta. När rektorerna fick använda pengarna fördes de över till annat som ansågs viktigare. Inom den ideella sektorn var vi mycket bekymrade över detta sinande intresse från skolornas rektorer.

Nu till åtgärderna: Det allra viktigaste man kan göra mot drogmissbruket är att förebygga det! Två åtgärder framstår som helt överlägsna alla andra. För det första vet vi att praktiskt taget alla haschmissbrukare har börjat som tobaksrökare. Och de allra flesta narkotikamissbrukare börjar med hasch. Med denna kunskap måste vi prioritera tidiga insatser för att förmå skolungdomar att aldrig börja använda tobak i någon form. Vad gör man inom skolorna på detta område? Nu är det tid för rektorerna att redovisa vad de prioriterar! Vad gör ni och vilket samarbete vill ni ha med den ideella sektorn som intresserar sig för detta?

Den andra viktiga åtgärden som har betydelse för att förebygga drogmissbruk är att skjuta på ungdomarnas alkoholdebut till 18 års ålder. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att detta har en enrom betydelse för ungdomens senare rusvanor. Principen är: ju tidigare alkoholdebut, desto häftigare rusvanor. Vad gör kommunen och skolorna på det här området. Rektorerna har ett ansvar också för detta, men det har föräldrarna också.

Hela Upplands Väsby borde ena sig om denna åtgärd. Den borde finnas med i kommunens drogpolitiska handlingsplan. Men såvitt jag vet gör den inte det. Här borde kommunens drogsamordnare ta ett initiativ för att skapa en enhetlig inställning till 18-årsåldern som tidigaste debutålder för alkohol. Politikerna måste peka på detta initiativ som det viktigaste vid sidan om antitobaksverksamheten i de tidiga åldrarna för att minska drogmissbruket i Upplands Väsby. Vilka politiker ställer upp på det? Nu är det dags att visa färg, nu är det tid att göra något som fungerar mot drogmissbruket, innan det har satt sin prägel på enskilda individer. Då är det mycket svårare. Det kan jag försäkra.

ROLF BROMME
Ordf. i MHF-avdelningen i Upplands Väsby